Ekopark Käringberget

Ekopark Käringberget

Ekopark Käringberget är ett naturområde som bjuder på så väl hissnande vyer över det slående vackra landskapet som fängslande kulturhistorier. Från Käringbergets utkiksplats kan  man beskåda både det varierande landskapet som kantar Lögdeälvens strömmande vatten och betänka alla de människor och levnadssätt som existerat bland gammeltallarna som tornar på bergstoppen. Har man tur kan man också skymta en orre i deras toppar eller kanske en kungsörn som som svävar över det uråldriga landskapet.

Foto: Lin Kleiven
Foto: Lin Kleiven

Flora och fauna
Floran i ekopark Käringberget består av så väl lövskog av varierande ålder som gamla barrträd. På många ställen domineras landskapet av ung björkskog och i bergssluttningarna utgör gamla lövskogar av asp och sälg trivsamma hemvister för fågelarter som orre, gråspett och hackspett. På bergens norrsidor är det dock skägglavsklädd gammelgranskog som huserar, vilket skapar en trolsk kontrast i landskapet.

Nere längs Lögdeälven gynnas lövskogen av de årliga översvämningarna som sker i samband med vårfloden. De näringsrika efterlämningar som översvämningarna medför möjliggör överlevnaden för många näringskrävande växter i området. Lögdeälvens översvämningar är oreglerade eftersom älven är en av det fåtal skogsälvar i Sverige som fortfarande är outbyggd. Det har givit Lögdeälven en position i EU:s nätverk över Europas mest skyddsvärda områden sedan Natura 2000.

Andra delar av ekopark Käringberget som också är skyddsvärda är gammeltallarna som tornar upp sig på områdets bergstoppar. Majoriteten av gammeltallarna bär brandskador på sina stammar från att ha överlevt forna tiders skogsbränder. Tallarnas tillstånd gör dem till viktiga resurser i landskapet, inte minst för de skalbaggar som lever i deras stammar.

Gammeltallarna tornar upp sig på topparna till bergen i ekopark Käringberget. Många av bergen har en höjd på över 400 meter över havsytan och högst av dem är Käringberget med sina 506 höjdmeter. Bergarterna i området består främst av revsundsgranit, härngranit och metagråvacka. I den övriga ekoparken domineras jordmånen av morän med inslag av torv, förutom närmast Lögdeälven där isälvssediment breder ut sig.

Från bergstopparna med sina lodräta stup har man en storslagen utsikt över ekopark Käringbergets varierade landskap. Har man tur kan man också skymta någon av de skygga djurarter som huserar i ekoparken.

 

Foto: Christian Ortner
Foto: Christian Ortner

Se och göra
Den omväxlande naturen i ekopark Käringberget kan upplevas längs inte mindre än tre vandringsleder.

Ekoparksleden sträcker sig 2,4 kilometer genom lövskogen upp för Käringbergets brant till gammeltallarna på bergets topp. Där Ekoparksleden slutar finns en rastplats med en eldstad och en stenbänk varifrån man har en slående utsikt över ekoparkens skogar och Lögdeälvens strömmande vatten.

Vandringen längs Ekoparksleden innebär en stigning upp för Käringberget som reser sig  506 meter över havet. Vandringskängor med grov sula är därför att föredra. Den som planerar att rasta uppe vid utkiksplatsen bör också ta med sig egen ved för att kunna göra upp eld och sittunderlag som kan läggas på stenbänken då denna är väldigt kall att sitta på både vinter- och sommartid.

Vildmarksleden är en mer flackt belägen vandringsled. Denna vandringsled börjar vid en spångliknande hängbro som för vandraren över Lögdeälvens vatten och löper sedan längs med älven genom det vackra älvlandskapet.

Isälvsleden erbjuder även den utsikt över Lögdeälven. Denna korta vandringsled utgår från Gammelgården (den plats där områdets första nybyggarhemman uppfördes) och löper längs en åsrygg som sträcker sig utmed Lögdeälven. Från åsryggen ges en vacker överblick över älven och dess natur.

För den som avviker lite från vandringslederna finns även andra skatter än de slående vyerna att upptäcka. Om hösten kan vandraren med fördel ta med sig en korg eller liknande att samla bär och/eller svamp i. Ekopark Käringberget är rik på såväl blåbär, lingon och hjortron som karljohansvamp och kantareller. Den lycklige kan även ha turen att hitta en av världens dyraste matsvampar Goliatmusseron som förekommer på de torra tallhedarna i ekoparken.

Förutom bär och svamp erbjuder ekopark Käringberget även möjligheter till jakt och fiske. För de fiskeintresserade finns harr, öring och inplanterad regnbåge i ekoparkens småsjöar. Fiskekort administreras av Sveaskog som även sköter naturvården i ekoparken. Klicka här för att läsa mer om fiskekort.

Ekoparkens småviltsområde arrenderas i sin tur av Fredrikaföretaget Naturupplevelser Viska som arrangerar jakt på bland annat skogsfågel och bäver i området. Klicka här för att läsa mer om jakten i området.

Andra sevärdheter som ekopark Käringberget har att bjuda på är:

  • Fågeldammen som är belägen i ekoparkens norra del. Området består av en tjärn belägen på en stor öppen myr. Tjärnen har ett rikt fågelliv bestående av bland annat brushane, knipa, kricka och sångsvans.
  • Flygrakan som ligger intill Lögdeälven har under åratal använts som start- och landnigsbana av flygplan i samband med skogsvård i området. I dag finns en rastplats intill flygrakan där man kan ta en paus från bilkörningen.
  • Konstvägen sju älvar passerar genom ekopark Käringberget. Konstvägen sju älvar skapades av konstnären Kari Cavén och består av tolv konstverk som sträcker sig längs 35 mil utmed riksväg 92 från Holmsund i öster till Borgafjäll i väster.
  • Kulturmiljöslingan är en bilburen led som besökare kan följa genom ekoparken. Den skapades inom ramarna för KING2-projektet (Kulturarvet i Nordskandinaviska Gammelskogar).

Foto: Christian Ortner
Foto: Christian Ortner

Kultur
Ekopark Käringberget är ett naturområde fyllt av historia. En del av områdets kulturarv utgörs av omisskännliga inslag i det natursköna landskapet medan andra lurar mer under ytan, inspunna i berättelser som den förbipasserande bara kan ana i namnen som bergen och sjöarna bär.

Ett av de synliga kulturinslagen i ekoparken är lämningarna av de fångstgropar som länge användes för att jaga älg i området. Under åren har groparna jämnats ut, men från början hade de ett djup på omkring två meter med lodräta sidor. På botten sattes i bland pålar som spetsade djuret som drevs ned i gropen. Jakt med fångstgropar förbjöds 1864 och i dag utgör de nedsänkta lämningarna efter groparna distinkta avbrott i landskapet.

Ett ännu äldre, men mindre tydligt kulturinslag i Käringbergets natur är förekomsten av skärvsten. Skärvsten är benämningen på stenar som upphettats till sådana temperaturer att de spruckit och blivit porösa. Sådan upphettning skedde av människohand för mellan 3800 och 2500 år sedan under den tidsepok som i stort kallas bronsåldern. Vid denna tidpunkt hade dock inte bronsålderns karaktäristiska kultur och tekniker spridit sig till norra Sverige där människorna fortfarande levde under stenåldersförhållanden. Förekomsten av skärvsten längs Lögdeälven är alltså lämningar efter stenåldersboplatser.

Längs Lögdeälven finns också mer sentida kulturlämningar i form av dammar och stenhögar. Både dammarna och stenhögarna är lämningar efter flottningen som skedde längs älven från mitten av 1800-talet fram till 1970-talet. Vid flottningen forslades stora timmerstockar från  inlandet ut till bruk och sågverk vid kusten.

Ytterligare ett kulturinslag i ekoparkens natur är den samiska barktäkt som hittades under en inventering av områdets naturvärden. Barktäkten utgörs av spåren på tallar i ett område av ekoparken som tros ha orsakats av utvinning av tallbarken. Utvinningen av tallbarken bestod av att tallarnas bark skalades av på trädens nordsida. Målet för processen vara att komma åt innerbarken som användes till ett flertal ändamål, däribland som mat.

Ekoparkens tallskog har, som det framgår, utgjort en stor naturtillgång för människor i området under lång tid. Mellan 1500- och 1900-talet användes tallarna för att utvinna tjära, vilket användes för impregnering av träkonstruktioner. Under 1600- och 1700-talen var tjära en av Sveriges främsta exportvaror och Västerbotten stod för den största tjära-produktionen i landet.

Tjäran utvanns i tjärdalar runt om i Västerbotten. Längs Lögdeälvens norra sida finns en lämning efter en stor tjärdal som var i bruk under perioden. Därtill finns en rekonstruktion av en tjärdal vilken uppfördes på 1990-talet. Rekonstruktionen tillåter besökare att få en skymt av livet som fördes i ekoparken under den senare delen av det förra millenniets mitt.

En mer subtil kulturlämning i ekopark Käringberget har även den sina rötter i tallskogen och tjärdalarna. I ekoparkens östra del ligger sjön Tjärekallsjön som sägs ha fått sitt namn genom en incident kopplad till tjärdalarna. I slutet av 1800-talet ska en tjärbrännare i området ha ingått ett handelsavtal med en uppköpare för försäljningen av den tjära tjärbrännaren skulle producera under säsongen. När försäljningen skulle ske sänkte dock uppköparen det erbjudna priset till hälften. Detta ska ha förargat tjärbrännaren så till den grad att han i ursinne tömde ut tjäran i den närbelägna sjön i stället för att sälja till uppköparen. Handlingen ska ha fått förödande konsekvenser för sjöns fiskbestånd som helt dog ut och inte återhämtade sig förrän många år senare.

Kanske bodde den ilskne tjärbrännaren i ett nybyggarhemman i området kring ekopark Käringberget. Nybyggarhemman uppfördes i området från senare delen av 1700-talet då staten upplät mark för i området för att locka fler att bosätta sig i Sveriges glesbefolkade nordliga delar och därigenom på sikt öka skatteintekterna från det ökade antalet hemman som det skulle medföra. Det första nybyggarhemmanet uppfördes av Lars Persson Fridahl och hans hustru Maria Johansdotter efter att Lars avskedats från sin anställning som dragon. Hemmanet ska ha stått där Gammelgården står i dag i ekoparken. Där står även en minnessten som rests till minne av områdets första nybyggarpar.

Från slutet av 1800-talet ändrades statens upplåtelse av mark från att möjliggöra nybyggarhemman till att utgöra kronotorp. Kronotorpen var mer begränsade i storlek och bestod av små odlingsenheter som uppläts i kronoparker fram till 1930-talet. Ändringen var ett resultat av att fler människor flyttat till de glesbefolkade områdena och det därför inte var lika nödvändigt att locka fler.

Som ett resultat av den ökande befolkningen krävdes under 1950-talet uppförandet av nya vägar kring ekoparken. Under 1950-talet bröts därför Gulsotsvägen, vilken även den utgör en av de mer subtila kulturinslagen i ekoparken. Vägen har fått sitt namn till följd av att nästan alla arbetare som deltog i vägbrytningen drabbades av gulsot under arbetet.

Andra namn på platser i ekopark Käringberget som också tycks bära på egna historier, men som inte behandlas här, är Fäboberget, Middagsberget, Mittiberget och inte minst Käringberget självt.

 

Hitta hit
Ekopark Käringberget är belägen längs riksväg 92, 16 minuters bilfärd från Fredrika. Ekoparkens parkering hittas enklast med hjälp av koordinater. Även början på Ekoparksleden som leder upp till utkiksplatsen på Käringbergets topp kan hittas på det viset.

Från Åsele centrum nås Ekopark Käringberget via väg 92 i riktning mot Umeå.

  • Kör cirka 7 mil från Åsele centrum längs väg 92 i riktning mot Umeå.
  • Cirka 2 mil sydost om Fredrika korsar väg 92 Lögdeälven. Där finns en avtagsväg till vänster och en rastplats med informationstavlor om Ekopark Käringberget.
  • Följ anvisningarna på informationstavlorna för att ta dig vidare i ekoparken.

Hej! Vad vill du göra?

Kontakt